Gözleme - turkiska crepes

Turkisk crepes heter gözleme och uttalas göshlemme på ett ungefär. De serveras nästan aldrig i någon stad, utan hittas oftast på landet. Restaurangerna som serverar dem ser alltid ut som nedan. Man tar av sig skorna och sitter i soffhörnor på mjuka kuddar. Det är väldigt mysiga och enkla ställen.

Gözleme tillagas alltid sittandes av söta damer i hucklen som lagar dessa i en enkel ugn, sådan som du ser nedan. Jag fick tillåtelse av dessa fina damer att fotografera deras matlagningskonster för att visa i min reseblogg.

Gözleme kan du få med spenat, potatis, ost, kött eller söta med banan och choklad. De är tunna och härligt knapriga.

En ny liten stor lampa

Jag tänkte bara visa vilken underbar
lampa vi köpte i Fethiye i vintras och
som nu hänger i lägenheten i Antalya.

Tisdagsmarknaden i Liman

Som ni säkert vet vid det här laget
är jag väldigt kär i tisdagsmarknaden
i Liman i Konyaalti nära vår lägenhet
i Antalya. Vi var ju där en vecka i
september och nu när oktoberhysterin
har lagt sig njuter jag av lite
vardagsliv och bloggtid.

Vi landade i Antalya natten till tisdag
och blev som vanligt mötta av Turtas
som vi alltid hyr bil via. De möter oss
när som helst vid flygplatsen och har
alltid bra service och priser. De levererar
alltid bilen med tom tank, så det är bra
att vara beredd på. När vi kom hem slocknade
vi snabbt och vaknade upp till strålande sol.

Mer om vår lägenhet som vi hyr ut hittar du
i Antalya dreams-bloggen.

I detta härliga fiskstånd har vi köpt
fantastisk calamares som vi har grillat
hemma!

Här finns grönsaker, kläder, leksaker,
nötter, turkish delight, fisk och
köksutrustning. Alla i området gör sin
veckohandling här och allt håller så
hög standard. Livskvalitet!

På en parkeringsplats/ödetomt nära marknaden
har ett litet jordbruk vuxit upp. Här bor både
kor och getter i små tält.

Ett besök i vackra Egirdir

Den andra delen av vår
road trip här i Turkiet
ledde oss till den söta
staden Egirdir vid en fin
sjö nära Isparta, ett par
timmar norr om Antalya.

Här var det vackert & ett
längre inlägg kommer hem-
ifrån när jag har tillgång
till min bärbara dator.

Imorgon bär det av hemåt
efter en underbar vecka med
fina upplevelser & vänner!

I bästa sommarstugan igen

Nu är vi i Turkiet för att
hälsa på vår lägenhet, vara
lite lediga & ta hand om goda
vänner över helgen.

Vi startade med tisdagsmarknaden
i våra hemmakvarter igår &
åkte iväg på en road trip
idag. Kan någon gissa var vi är?

Ciralistranden, hippiekojor & Olympos

6 mil söderut från Antalya hittar du byn Olympos. Vägen från Antalya går först efter den vackra kusten, för att sedan gå in i de massiva Taurusbergen. Den sista biten åker man på en liten avstickare som slingrar sog vackert neråt i bergsdalen.

Väl nere möts vi att den smått exotiska byn med resorts med små träkojor & bohemiska restauranger där hönorna springer fritt. På många ställen här serveras gözleme, tunna pannkakor som gräddas krispiga över öppen eld. 

Vid slutet av byvägen fann vi entrén till Olympos, den tidigare troliga staden Lycia daterad 700 före Kristus. Lämningarna är med traktens mått inte imponerande, men visar en väldigt gammal & tidigare mäktig stad som ligger vackert i en dal.

När vi hade gått igenom staden fick vi användning av våra badkläder, då vi kom ut på den vackra Ciralistranden. 

 

Cirali ligger vackert i en vik & det är även namnet på en by som ligger längre bort vid stranden. Stranden är inte så skön att gå på med sina klapperstenar, men väl i vattnet var det ljuvligt. Vågorna är inte så starka här utan Kejsaren vågade här simma fritt utan att hålla i mig. Vi guppade där i vattnet & lekta piratskepp ett bra tag. En fin dag!

Kahvalti, turkisk lyxfrukost

Ofta på matställen kan man se ordet Kahvalti. Numera vet jag också vad det betyder, frukost.

På vägen mellan Phaselis & Olympos finns det ett par restauranger som är byggda som trädkojor i en prunkande dal. Vi stannade till vid en av dom för lunch & vandrade i trappor neråt ända tills vi kom till en flod. 

Vi lockades av det alla andra åt runt omkring oss, frukost. Det var inte illa alls, te, stenugnsbakat bröd, oliver, olika typer av vita ostar, marmelader, honung, grönsaker, omelett, syltad zucchini med mera. 

Ja, ni ser ju själva vilken fasligt fin fest vi hamnade på. Den enda nedsidan var den saltade notan, en anka som envist tuggade på min sittdyna & lite kliande stick i benen av något smått. Det kan det vara värt ibland för lite exotism.

Kvack kvack på dig!

Perge & Belek, gamla & nutida ruiner

Strax nordost om Antalya ca 1-2 mil , på vägen som leder mot Side & Alanya, kan man göra en avstickare till Perge. Det är en före detta stad som ligger inåt landet vid floden Aksu. Staden grundades troligtvis runt 1250 före Kristus & övergavs på 600-talet. 

Här kan man verkligen känna historiens vingslag & staden är sammansatt fortfarande med gator, bad, kyrkor, handelstorg & affärer. Det är lätt att föreställa sig hur den har sett ut. Perge är vacker & mäktig - det känns lite som att vandra genom en filmsekvens ur någon historisk kostymfilm. 

Jag är verkligen ingen historienörd, men jag uppskattar verkligen alla gamla lämningar som finns här, då dom är så vackra, pampiga och så pass intakta fortfarande. 

Perge är en klar favorit, då den inte heller var överhopad med turistbussar utan rätt öde & rofylld att vandra omkring i.

Vi tog en fikalunch i golfbyn Belek som låg neråt havet. Vi sökte i alla fall havet, men det var stora resorts och golfbanor överallt, inhängnat och avstängt. Vi hittade en trött turiststadskärna som omringades av ett kitschigt nygjort "antikt" pelarsystem. In till denna del forslades resortbesökarna med ett litet barntåg och det var nog det mest genuina en del resortturister ser av Turkiet.

Vi såg till slut att det fanns en beachpark, men vid det laget hade vi redan fått i oss en överprisad lättlunch. 

Från soul till no soul på en kvart.

Flera stränder, Lara och några till

Vid Antalya till öster om staden ligger den exklusiva stadsdelen Lara tronande över höga klippor. Lara är en trevlig stadsdel, men inte lika genuin och mysig som Konyaalti. Cirkus en mil öster om city övergår klipporna till strand. Här ligger en massa hotell och även en allmän strand med grillplatser och små restauranger. 

Stranden är lite sandigare och vi åkte dut för jag hade hört att den var mer långgrund och barnvänlig. Den var långgrund om man är över 1.75 cm pga sandbankar långt ut. Däremot är ju inte Kejsaren så pass lång än. 

Söder om Antalya finns Kemer 3 mil bort med en lång strand. Precis när man åker ut ur Antalya söderut mot Kemer finns ett par rätt orörda stränder som ser folktomma och fina ut. Jag har inte badat där men det är ett tips om man vill ha lute ensambad och fin natur.

Ett litet bildregn från vår fina badsemester i Antalya förra hösten

Kärlek!

Japp, du ser rätt, en guide utklädd till Pirat ute på bryggan...

...bilden blev visst snyggare utan hans trassliga peruk, hehe.

 

Antalyas akvarium

Det har varit ett par regniga
här i Antalya & idag flydde vi
vädret till Antalyas akvarium.

När vi kom fram till kassan höll
vi på att storkna! Entrépriset var
35$ per person, alltså 75TL per vuxen
& barn över 3 år betalar också inträde.

Här i Antalya äter vi tre i familjen
lunch & middag för 20-65 TL inkl dryck.

Vi hade dock lovat Kejsaren & han
skuttade runt överlycklig runt de
fina miljöerna som hade skapats &
tunneln man kunde gå igenom. Fint,
men inte unikt & grymt överprisat!

Stadsbilder från Antalya

Antalya är en delvis ruffig, delvis
strålande vacker stad. Det finns delar
med bara höga, slitna hus. Det finns
även delar med den gamla staden, vattnet
otaliga parker, klipporna och palmkantade
boulevarder.

Här följer några av de få bilder jag
har från innerstaden.

Hadrianus port, en av Antalyas stora
sevärdheter, som är 2000 år gammal!